Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Musset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
864 ON NE BADINE PAS AVEC L’AMOUR
De ha fyllt dina jungfruliga tankar med droppar av sitt
blod. Du har korsat dig inför deras ärr liksom för Jesu
sår. Men om den man, som har bedragit dem, den, för vilken
de gråta och lida, som de i sina böner förbanna, om han
gick förbi, är du säker på, att de ej skulle bryta sina bojor
för att ila mot de svunna sorgerna, för att trycka sina blö-
dande bröst mot den dolk, som sargat dem? Vet du, vilket
namn de mumla, när snyftningarna komma hostian, som
man ger dem, att darra? Farväl Camille, vänd tillbaka till
ditt kloster, och när man för dig upprepar de hemska be-
rättelser, som förgiftat dig, så svara dem då, vad jag nu
säger: Alla män äro lögnare, obeständiga, falska, pratmakare,
skenheliga, högfärdiga eller fega, föraktliga och sensuella.
Alla kvinnor äro trolösa, förslagna, fåfänga, nyfikna och för-
därvade. Världen är blott en avloppstrumma utan botten,
där de mest vanskapliga sälhundar kräla och vrida sig på
berg av smuts. Men det finnes i världen en sak, som är
helig och sublim, och det är föreningen av två av dessa
så ofullkomliga och så frånstötande väsen. Man bedrages
ofta i kärleken, blir ofta sårad, ofta olycklig. Men man
älskar. Och när man står vid randen av sin grav, vänder
man sig om för att se tillbaka, och man säger sig själv:
Jag har ofta lidit, jag har någon gång misstagit mig. Men
jag har älskat. Det är jag, som levat, och icke en konst-
gjord varelse, skapad av min fåfänga och min ledsnad.“
Med denna dialog, som jag här i sammandrag sökt åter-
giva, slutar den andra akten. Men i samma akt fortsätter
ock Commedia dell’arte-temat. Vid baronens bord har Bla-
zius fått hedersplatsen, och Bridaine är avsatt: “den stol,
som jag så länge haft till höger om värden, blir nu infor-
matorns rov, och den där åsnan, den där fyllbulten kör mig
ned till bordsändan. Hovmästarn skall hälla i det första glaset
malaga för honom; när steken kommer till mig, är den redan
kall, och de bästa bitarna äro uppätna. Jag vänder tillbaka
till mitt prästtjäll, man skall ej längre se mig bland massan
av bordsgäster, ty liksom Cæsar vill jag hellre vara den förste
i byn än den andre i Rom.“ I den tredje akten får han
dock upprättelse. Blazius, som ertappats med att stjäla
några buteljer vin, blir förvisad från slottet, och maître
Bridaine återtar sin hedersplats. Men själva huvudhand-
lingen får en oväntad vändning. Perdican kommer över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
