Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italiens litteratur - Ugo Foscolo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOSCOLOS BIOGRAFI 877
verk, utskrevo en dryg krigskontribution samt slutade med
att i Campo Formio-freden i oktober 1797 överlämna Venedig
till Österrike såsom ersättning för dess förlorade lombardiska
besittningar, av vilka det bildats den s. k. cisalpinska repu-
bliken. Patrioten Foscolo och republikanen Foscolo hade
således fått stridande intressen. Men redan i början av 1799
hade det åter kommit till ett krig mellan Österrike och Frank-
rike, och nu var Foscolos plats given. Såsom löjtnant trädde
han in i den cisalpinska legionen och kämpade i en mängd
slag mot Österrike. Under tiden hade han åtskilliga “for-
elskelser“. Dessa äro emellertid så många, att det skulle
fresta alltför mycket på utrymmet att här redogöra för dem.
Det är blott en, som här förtjänar att nämnas. 1801 blev
han — som vanligt — “dödligt“ förälskad i Isabella Roncioni,
som emellertid då var förlovad med en markis Bartolommei.
Någon förbindelse dem emellan kom därför icke till stånd.
Men det är denna kärlekshistoria, som enligt den vanliga
åsikten ligger bakom hans livs mest betydande arbete, Ul-
time lettere di Jacopo Ortis. Där slutar romanen med hjältens
självmord, under det att Jacopo Ortis’ förebild, Ugo Foscolo
själv, ett par månader senare — fortfarande “dödligt“ — för-
älskade sig i den vackra grevinnan Antonietta Fagnani-Arese.
Under de följande åren deltog Foscolo på olika krigs-
skådeplatser i Napoleons fälttåg, men diktade fortfarande
flitigt. Så utgav han 1807 sin mest bekanta dikt, I Sepolcri,
som räknas bland den italienska litteraturens ståtligaste
o o °
dikter, och vartill jag sedan skall aterkomma. Aret därpå
utnämndes han till professor vid universitetet i Pavia och
höll därvid en inträdesföreläsning, som utformade sig till
ett våldsamt angrepp på 1700-talets italienska poesi med
dess tomhet, dess tarvliga smicker och dess förkonstlade om-
skrivningar. Diktningen skulle behandla mänsklighetens högsta
frågor, och för Italien blev detta tal något i samma stil
som Fichtes samtidiga Reden an die deutsche Nation. Men
i följd av regeringens skuggrädsla blev professuren redan
följande år indragen. Efter denna tid irrade Foscolo kring
i Italien, skrev tragedier och andra dikter, men kanske
ännu flera kärleksbrev till de damer, som efter varandra
fingo plats i hans rymliga hjärta. 1813, då Napoleon stod
inför sitt fall, sällade han sig åter till den franska armén,
men måste efter Napoleons nederlag fly till Schweiz och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
