Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
De samspråkade om alla möjliga ting,
men sade intet ord om den sällhet, som sjöd
i de båda ungas hjertan — lik en källa då
vårluften kommer —, som utgöt sig öfver
deras läppar. De talade icke ens derom,
att de ville återse hvarandra snart — rätt
snart. Och hvartill skulle det också ha
tjenat? Det var ju helt naturligt att så
borde ske.
Redan på Norrbro blefvo deras steg allt
kortare och kortare; de hade ju ännu så
oändligt mycket att säga hvarandra. Ändt-
ligen kunde de dock ej längre undvika att
komma in på Regeringsgatan.
När de här kommo i närheten af fru
Fips” pensionslokal, drog Eva sin arm sakta
tillbaka från den blå krigararmen; — fru
Fips kunde ju stå vid fönstret och se sitt
lam gå arm i arm med en ulf — det hade
ju varit något alldeles förfärligt! För pen-
sionsfruns gamla, spejande ögon. voro alla
män ett nödvändigt ondt; det fick hennes
äkta hälft hvarje dag på ett kännbart sätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
