Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
hvarandra i två år som barn, och derefter
begärde jag hos fadren hennes hand; men
han var en hedersman af gammalt skrot och
korn, en verklig adelsman, och sade mig
rent ut, att hans dotter ej egde ett öre, och
att vi således ej kunde gifta oss med hvar-
andra. Tro mig, tårarne kommo honom der-
vid i ögonen. Men ändå hjelpte inga bö-
ner, och för att göra ett slut på saken —
ty vi älskade hvarandra lika innerligt som
förut — skickade han Helena till några af-
lägset boende slägtingar, och sedan dess har
jag aldrig återsett henne. Men glömma
henne har jag dock aldrig kunnat, hur myc-
ket jag än bemödat mig derom. Vid Gud!
icke ens som gift karl har jag förmått göra
det. — Men hvarför gifte jag mig då? —
Jo, ser du, inkomsterna voro skrala; salig
Agnes kom i min väg, hon hade ett temli-
gen godt utseende, men ännu bättre kassa;
björnarne trängde på, jag måste som officer
hålla mig uppe, jag friade och fick genast
ja, och så kom en prest och vigde ihop oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
