Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
— Jag har den äran — jag är — vid Gud,
ni är väl icke Helena? |
— Jag är Helena v. Kronstjerna, —
svarade damen med mycken värdighet.
— Och jag — för tusan! — jag är ju
Wilhelm v. Törne! — utropade den gamle
herren i half förtviflan.
Damen tog ett steg tillbaka, hennes re-
dan förut bleka kinder antogo dödens färg,
och hon tryckte sig tätt intill samma dörr-
post, som Charlotte nyss på hennes befall-
ning hade lemnat.
— Wilhelm, — hviskade hon — herr
löjtnant! —
Löjtnanten steg emellertid, med en sakta
skakning på hufvudet, ur vagnen.
Ryttmästarn flög sin Helena denna gån-
gen ej om halsen, utan han fattade endast
med en chevaleresk bugning hennes hand
och kysste de tunra fingerspetsarne.
— Huru har ni icke förändrat er, herr
von —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
