Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
— Tyst för Guds skull, träden ha ibland
öron, — hviskade Charlotte, i det hon litet
ängsligt såg sig omkring åt alla sidor.
— Dessa äro dertill alltför späda. Men
om ni hellre vill, så kunna vi ju göra en
liten utfart på sjön; der äro vi alldeles o-
störda.
Unga fröken svarade intet, och snart stodo
de vid sjön. Löjtnanten gjorde en båt lös.
De stego i farkosten, löjtnanten fattade
årorna och med rask fart genomskuro de
den glesa vassen och voro snart ute på den
öppna, spegelklara sjön. Fritz upphörde att
ro och lade årorna bredvid sig i båten.
— Fröken Charlotte! — sade han.
— Herr Löjtnant!
— Svara mig på en fråga: skulle frö-
ken . Charlotte kunna för mig hysa någon
tillgifvenhet?
— Min Gud, hvilken fråga!
Den unga flickan lutade sig härvid ned,
höll händerna för ögonen och började gråta.
Hon visste ej sjelf hvarför.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
