Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nigt gräs derpå, att man väl kande se, att vägfarande
med häst och åkdon sällan plägade fara der fram.
När jag ändtligen uppnådde den efterlängtade byn,
stannade jag en stund der utanför på vägen, för att
se till, om någon menniska vore att träffa. Men ingen
kunde jag upptäcka, och blef det sålunda tills vidare
en omöjlighet att få reda på hvilkendera af de många
grå gårdarne, som lågo här å ömse sidor om elfven,
var den i hvilken Gustaf Wasa uppehållit sig. Större
delen af befolkningen befann sig troligen för närvarande
uppe vid fäbodarne, och var det väl derföre, som här
nu var så öde och tyst, som om ingen mensklig
varelse bebott denna by alltsedan Wasas dagar. För
att emellertid invänta någon, af hvilken behöriga
upplysningar om trakten kunde vinnas, slog jag mig ned
på gräsvallen mellan byns yttersta gård och landsvägen
och låg der både länge och väl innan någon vandrare
blef synlig.
Ändtligen kom der en gumma, som ledde en häst,
och vid denna syn tänkte jag inom mig: Så gudskelof,
här har jag en persou som åtminstone bör vara nykter.
Men när kärringen kom närmare, såg jag att
hennes gång var helt vacklande och att hon alltjemnt var
inbegripen i en envis strid med hästkreaturet, om
hvilkendera af dem, som skulle var.a den rådande. Hästen
ville nemligen nödvändigt gå utom vägen, for att beta,
och lyckades äfven emellanåt draga gumman ned i diket.
Då denna kom midtför min plats, steg jag upp
för att språka med henne, men hon hadq föga rediga
svar att beslå och var, medan jag i hennes sällskap
gick vidare, fortfarande mest sysselsatt med sin häst.
Härunder hörde jag plötsligen en rosslig karlröst bakom
mig, och då jag genast vände mig om, hade jag ännu
en gång framför mig den redan förut omnämnde
reskamraten. Det såg ut, som om ödet sjelf velat föra
oss tillsamman till mitt eget bästa; ty när jag nu på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
