Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Reaktionen i början på 19:de seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fourier och Robert Owen gjort. Rörande
administrationen, centralisationen och dyrkan av
auktoritet och disciplin, denna “kvarlevnad“ från ett
mörkt förflutet, som P. Lavroff, så väl
karaktäriserat det, kvarhålles ännu av en mängd moderna
socialister, som följaktligen ännu ej nått sina
engelska och franska föregångares nivå.
Det skulle bli svårt att här tala om det
inflytande som reaktionen, bliven suverän efter den
stora revolutionen, utövade på vetenskaperna. Det
är nog att anmärka, att allt det varöver
vetenskapen nu är så stolt, blivit antytt, och ofta mer
än antytt — stundom blivit uttryckt i en bestämd
vetenskaplig form — redan i slutet på 1700-talet.
Värmens mekaniska teori, rörelsens
oförstörbarhet (bevarandet av energien), rasernas
föränderlighet under omgivningens direkta inflytande, den
fysiologiska psykologien, den antropologiska
uppfattningen av historien, religionerna och
lagstiftningen, lagarna för tankens utveckling — med ett
ord, hela det mekaniska begreppet om naturen,
såväl som den syntetiska filosofien (en filosofi
som inbegriper alla fenomen, fysiska, kemiska,
levande och sociala såsom en enhet) blev
skisserat och delvis utarbetat redan under 18:de
århundradet.
Men med reaktionen, som hade tagit herraväldet
efter den stora revolutionens slut, sökte man
att kväva dessa upptäckter. De reaktionära lärde
framställde dem såsom “föga vetenskapliga“.
Under förevändning att först studera “fakta“, insamla
“vetenskapligt material“, förkastade man i de lärda
sällskapen t. o. m. forskningar, som ej voro
annat än mätningar — sådana som Séguin d. ä:s
och sedan Joule’s bestämning av värmens
mekaniska ekvivalent (den kvantitet av mekanisk
gnidning som är nödvändig för att erhålla en viss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
