Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första bandet. I. Häftet - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af en händelse lemnade jag henne en
gång en liten kopparpenning, på hvilken hon
tycktes sätta stort värde. Då jag såg henne
noga undersöka prägeln, frågade jag, hvad
penning hon trodde det vore, och af hvilket
årtal. Med förtrytelse öfver, att jag kunde
sätta i fråga, huruvida hon igenkände en så-
dan penning, sade hon ganska rigtigt: att det
var 3 sk. banko. Årtalet nekade hon deremot
att uppgifva; men på ett sätt, som tydligen
förrådde förmåga dertill. Jag sökte derföre
genom öfvertalande, och slutligen genom ho-
telse med väckning, förmå henne att uppfyl-
la min begäran. Då tog hon penningen och
höll den framför sina hårdt tillslutna ögon.
Men der hon låg, var så mörkt, att hon äfven
med öppna ögon omöjligen skulle kunnat ur-
skilja det ringaste på penningen. Också måste
hon taga sin tillflykt till känseln. Hon tog
derföre på den, och skrapade hårdt med na-
geln en enda gång, hvarpå hon genast sade:
1802. Jag begärde då penningen för att ef-
terse, om hon sagt sant. Men deröfver fann
"hon sig stött, sägande: att hon nog kunde
veta så mycket, som ett lumpet årtal. Likväl
lemnade hon mig honom slutligen ; men först
efter att genom förnyad påtagning ytterligare
hafva försäkrat sig om rigtigheten af sin upp-
gift. — Hennes utsaga befans fullkomligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
