Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första bandet. II. Häftet - Somnambulism. Det märkvärdigaste symptomet i Hysteri, af Dr. Renard - Första Sjukdomshändelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ungefär 10 minuter efter min ankomst,
hvilka jag tillbragte med betraktelser öfver den
sjukas närvarande och föregående tillstånd,
blef hon småningom lugn, men orörlig Ögo-
nen stodo öppna och stirrande, alla lemnar
voro böjliga, liennes utseende var bra, dock
saknade bon ännu allt medvetande, likasom
förut under konvulsionerne. Hon hörde in-
tet, bon såg intet, ja hon kände ej till och
med om man stack henne blodig. Ett brin-
nande ljus, som hölls tätt framför bennes
vidt uppspärrade ögon, förorsakade ej nåi-
gon sammandragning i pupillerna, ej heller
ringaste rörelse i sjelfva ögonen. Man skrek
henne så högt som möjligt i öronen — intet
tecken till medvetande. Andedrägten var fri,
pulsen oförändrad och fullkomligt naturlig.
Jag ansåg den sjuka för kataleptisk och
lyfte, utan att tillsäga någon af de kringstå-
ende, som alla voro af samma folkklass med
den sjuka, något litet på sängtäcket, och ut-
talade mot den sjukas maggrop, med temlig
svag stämma, de orden: huru mår ni? Hon
svarade med tydlig röst: så der! — Huru
länge skall ni än förblifva i detta tillstånd?
Det vet jag ej, var hennes svar. — Hvar hör
ni mig? Nu upplyfte hon sin venstra arm
och pekade på maggropen. Utan att häröfver,
| yttra det ringaste, lät jag strax åtskilliga qvin:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
