Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första bandet. III. Häftet - En af sig sjelf uppkommen magnetisk somnambulism (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-— 142 =
skänka henne lottsedeln. — Det var verkligen
min plan. — Tallmänhet yttrade hon sig
aldrig öfver sig sjelf; utan blott så vida det
rörde hennes helso-tillstånd.
Beständigt såg hon på min vän guldstrå-
lar utströmma från hufvudet; från mig ut-
gingo fingerslånga guldpilar, hvilka hon, äf-
ven med bortvändt ansigte, tydligen såg falla
från mina fiograr 1 vinet, då jag magnetise-
rade det. |
’ Så ofta något oangenämt hände henne,
fick bon en, i samma förhållande häftig, tand-
värk, som några gånger gränsade till raseri;
och endast kunde stillas derigenom, atthon rök-
te med en tobakspipa, som min vän eller jag
hade stoppat, eller ock genom påläggningen
af min hand. — Tillfälligtvis blef pipan en
gång stoppad af en person, som eljest var hen-
ne angenäm, men som genom ett oförsigtigt
yttrande hade mycket uppretat henne, och
derigenom uppväckt svår tandvärk. Ju mer:
hon rökte, desto häftigare blef värken, så
att hon slutligen började tala om sjelfmord.
— Mest omtålig var hon för ringaste tvifvels-
mål af mig på hennes yttranden; och derige-
nom förorsakade jag, mot min vilja, åtskilli-
ga gånger ganska starka konvulsioner. -
Redan uvillförne, men isynnerbet sista gån-
gen jag såg henne sofva, 8 dagar före den 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
