- Project Runeberg -  Journal för animal magnetism /
286

(1815-1821) [MARC] Author: Pehr Gustaf Cederschiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första bandet. IV. & V. Häftet - Sammandrag af min erfarenhet rörande animala magnetismen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

pen 286 po

6) Stundom har jag erfarit en för mig eljest o=:
vanlig känsla af plötslig trötthet och vanmagt.,
Detta har likväl aldrig inträffat vid de till-.
fällen, då Patienten varit fullkömligt känslo-:
lös för Magnetismen.

En afton magnetiserade jag, för ungefär 2:
år sedan, en mer än 60:årig General, som i:
många år varit en Martyr för den förskräckliga-.
ste gikt, hvaraf han då var sängliggande. Han.
erfor af min behandling inga andra verknin-
gar, än lugn, och lindring i plågorna, samt ökad
varme, hvärpå följde en liten svettning: till
natten fick han något mer ro än vanligt. Men
jag kände mig genast betagen af matthet, ned=.
slagenhet: och en besynnerlig spänning eller
tryckning under diaphragma: hvilket allt lik
väl minskades efter hand, sedan jag kommit
ut i luften, och förgick omsider alldeles. Det
föll mig ännu ej in att anse det för verknin-
gar af magnetiseringen. — Följande afton
magnetiserade jag åter samme General, som
deraf ej rönte annat slags verkningar än i går,
blott i högre grad. Jag deremot blef så öfverväl-
digad af vanmagt, att jag med möda kunde gå
hem. Djupt in i lifvet under diaphragma kändes.
en outsägligt obehaglig tyngd, tomhet och ut-
sugning; nedåt ryggen ilade det som oftast,
likasom hade jag blifvit öfversköljd med kallt
vatten; små feberrysningar och benägenhet till
svettning afvexlade i täta skof; mina krafter
tycktes vara alldeles uttömda; själen var ned-
stämd, och betagen: af en hemsk liknöjdhet,
samt såg, om jag så får säga, de långsamt och
glest framskridande bilderna liksom insveptai
ett tjockt töcken; ett helt dygn kunde jag nä-
stan alldeles intet hvarken äta, dricka, sofva
eller företaga mig något slags arbete. Ett rys-
ligt svillestånd i hela organismen tycktes hota
med utbrott af en farlig sjukdom. — Jag vå-
gade aldrig mer magnetisera denne Patient ;—
och hämtade mig, efter några dagar, åter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:27:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/animagne/0348.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free