Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skriver särdeles slarvigt, blir tillsagd att komma fram till
katedern och förevisa varje sida, som han åstadkommit. Vad är
det för en underlig makt, som gör, att han nu skriver betydligt
bättre? Troligtvis det, att han själv har fått intresse för en
sak, som läraren finner så viktig och intressant. Men har
läraren nästa timme glömt alltihop, så har gossen också förlorat
sitt intresse. Det gäller här, vad uppfostraren angår, att äga
både vilja, styrka, minnesgodhet och ihärdighet och det i rikaste
mått. Hypnotismen i uppfostrans tjänst vore säkert i
allmänhet något förkastligt och farligt, men vi kunna ju låta
hypnotismen påminna oss om den sanningen, som man nästan
hade glömt, att en viljekraftig människas inflytande över en
annan är en hävstång av nästan oberäknelig kraft. Om vi med
all vår själs intensitet ville det eller det barnets förbättring,
vad skulle vi icke kunna uträtta!
Men ett lättjefullt och slarvigt barn förtjänar ju bannor
och straff? Ja visst, det vilja vi inte förneka. Men vi tala
nu om vad som är ett praktiskt sätt att åstadkomma
förbättring, och då är det säkert, att förmaningar, bannor och straff
utan detta personliga intresse visa sig mycket opraktiska, så
vida man nämligen vill ernå något annat än tillfredsställandet
av den abstrakta rättvisans fordringar. Har man detta intresse,
då kunna medlen vara mångahanda, både milda och skarpa.
Ju yngre det barn är, som undergår en sådan kur, ju
större hopp har man om en lycklig utgång, men i inga
händelser bör man misströsta förr än i allra sista stund. Den
uppfostrare, som har lyckats med en sådan "pedagogisk
sjukbehandling", han anser den vara det intressantaste av hela sin
verksamhet, och det gör honom ingenting, att just sådant
arbete så sällan får yttre erkännande. Det tycks ju för övrigt
vara en högre naturlag, att det ädlaste arbetet, det vars
utförande skänker mest tillfredsställelse i sig själv, får minst lön
i yttre avseende. Minnet av lyckligt och väl inlärda läxor är
icke det som uppehåller en uppfostrare under de mörka
dagarna, utan det är tanken på en barnablick, som har blivit ärlig
och öppen från att förut ha tittat under lugg, ett sätt, som har
13. — Anna Sandström.
193
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
