Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Annes nya krydda.
nymfen sitter där och kammar sina lockar med källan till spe-
gel. Ibland på morgonen tittar jag efter hennes fotspår i
daggen. O, Diana, håll äntligen fast vid din tro på skogsnymfen!
Onsdagens morgon kom. Anne steg upp i soluppgången,
ty hon befann sig i ett sådant tillstånd av iver och oro, att
hon ej kunde somna om. Hon hade fått sig en duktig snuva,
därför att, hon kvällen förut blivit våt om fotterna nere vid
källan, men ingenting utom en fullt utbildad lunginflamma-
tion skulle denna morgon ha kunnat dämpa hennes begär att
tävla med sockerbagaren. Efter frukosten rörde hon ihop
tårtsmeten, och när hon äntligen stängde ungsluckan om
mästerstycket, drog hon en djup lättnadens suck.
— Den här gången är jag säker på, att jag ingenting
glömt, Marilla. Men tror ni, att den höjer sig? Tänk, om
bakpulvret inte skulle vara bra? Jag tog ur den nya burken.
Och fru Lynde säger, att man aldrig kan vara säker på att få
bra bakpulver, nu när de förfalska allting ... Fru Lynde säger,
att regeringen borde ta den saken om hand, men att hon nog
aldrig får uppleva den dag, då en konservativ reger...
Nåja, så ha vi fullt upp med andra goda saker att
bjuda pä, sade Marilla med stort lugn.
Men kakan höjde sig präktigt och kom vackert guldbrun
ut ur ugnen. Anne var röd i ansiktet av förtjusning, klöv den
försiktigt, bredde ett lager purpurrött gelé emellan, glasserade
den, stack ned alla mandlarna, varav piggsvinstårtan fått sitt
välklingande namn, och såg i andanom fru Allan äta den och
möjligen begära »en liten bit till», för så utmärkt smakade det...
— Vi ska väl ha den bästa teservisen, Marilla, sade hon.
— Och får jag kläda bordet med ormbunkar och vilda rosor?
— Vet du, vad ska det tjäna till? sade Marilla. — Maten
är ju det egentliga, och blomruskor och blad har jag aldrig
varit svag för.
- Fru Barry hade sitt bord klätt, sade Anne, som trots
Montgomery, Anne på Grönkulla. 193 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
