Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
på verandan, satte sig icke långt från de unga.
När han fick sigte på dem, ljusnade hans an-
lete, fyratioåriga förbleknade minnen fingo åter
lif och färg. Hans skumma åldriga ögon sågo
varmt och sympatiskt på de unga. Det var
som om de fört med sig en helsning till hö-
nom från den ungdomsvår, som varit och fa-
rit för längesen. Ett par skarpsynta medel-
ålders damer reste sig förnärmade upp och
gingo till ett annat bord.
Därute ljöd militärmusiken. Den spelte
Svabodas präktiga parafras öfver Loreley.
Jag vet icke hvad det betyder,
Att jag så sorgsen är,
En saga från forna tider
Har blifvit mitt hjärta så kär.
Först hviskande intima och ömma, svällde
tonerna långsamt till, blefvo våldsamt lidelse-
falla för att sedan dö bortien vemodig klagan.
Det var den gamla sagan om den unga
våren, som ständigt kom segrande igen med
sång och klang, med den sjunde himlens lyck-
salighet och fröjd. När de arm i arm, han
mycket blek, hon rosenröd, vandrade under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
