Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mellanrum, vidare ett enkelt, men kraftfullt uppåtsträfvande,
pelarhufvud och derofvanpå en slät, fyrkantig skifva, med
hvilken han mottager trycket ofvanifrån. Den Joniske
pelaren är ett finare väsen, mindre egnad att framställa
en stark motståndskraft än ett rikt uppblomstrande lif.
Han uppspirar från en särskild fot, är i förhallande till
sin genomskärningslängd betydligt högre än Doriem, hai
refflor, hvilka mellan sig lemna ett visst mellanrum och
derigenom göra intryck af mera maklighet och ro, vidare
ett rikt smyckadt pelarhufvud, ofvan hvilket Dorierns
förmedlande fyrkantiga skifva förvandlats till ett slags mjuk,
för trycket eftergifvande kudde, hvilken under tyngdens
pressning rullar ihop sig i den bekanta spiralformen.
Denna kapitel, som först uppträder i yppigt rika former
i de Joniska kolonierna på mindre Asiens kust,
härstammar troligen från Asien, men fick hos Grekerna sin ädla,
organiska utbildning. Lika så bestämdt som pelarne
skiljer sig äfven bjelklaget eller det s. k. entablementet i
de begge ordningarne. Det Doriska är tungt och kraftigt,
har en enkel, slät arkitrav närmast öfver pelarne,
der-ofvan frisen, som mellan de framskjutande bjelkändarne
har fyrkantiga planer, de s. k. metoperna, i hvilka
bild-huggarne anbragte sina reliefer, och högst upp en enkel
taklist. Det Joniska entablementet är, såsom naturligt,
mera lätt och prydligt; arkitraven är af perlbandslika
listverk delad i 2 till 3 olika planer; frisen är alltigenom slät
för uppbärande af fortlöpande reliefframställningar, och
ofvanom honom framspringer den rikt, men ädelt
smyckade listen, i hvilken det s. k. tandsnittet, bestående af
tärninglika framsprang på bestämda afstånd från
hvarandra, bildar ett nytt element.
Dessa äro de tvemm egentliga stilarne i den
Grekiska byggnadskonsten. I Ättika genomträngde de och
förädlade hvarandra, så att Dorismen fick mera finhet och
lätthet, utan att förlora något af sin kraft, och Jonismen,
som i vissa detaljer modifierades, erhöll mera bestämdhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
