Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Del. 22. ANTIKVARISK TIDSKRIFT FOR SVERIGE. Nr 2.
Dolkar, spjut- och pilspetsar
av ben och sten,
särskilt inom det germanska området.
AV
OSCAR MONTELIUS.
Bland de minnen från äldre tider, som bevarats till
våra dagar, träffa vi en stor mängd vapen. Människan
har begagnat dem dels som jaktvapen för att döda de
djur, vilka hotade hennes liv eller skulle tjäna henne till
föda, dels som stridsvapen för att döda andra människor
eller försvara sig mot dem.
Många som vapen tjänande föremål kunde också
begagnas till annat. Yxan var den ena stunden ett vapen,
den andra ett verktyg.
Redan från ganska tidiga perioder träffa vi emellertid
verkliga vapen, vilka endast voro avsedda härför, ej
tillika för att användas till verktyg. Särskilt märkas bland
dem sådana med spets försedda, som i våra dagar kallas
dolkar, spjut och pilar.
För att med dolken döda sin fiende, måste man komma
honom in på livet. Med spjutet kunde man träffa honom
utan att behöva stå honom nära, isynnerhet om spjutet
ej hölls kvar i handen, utan kastades och således
användes som kastspjut. Med pilen kunde man nå honom på
ännu längre håll.
Ett studium av de under stenåldern använda vapnen av
nu ifrågavarande slag synes mig erbjuda åtskilligt av intresse.
* * *
I västra och mellersta Europa har klimatet varit
underkastat stora växlingar under den långa tid, som förflutit,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
