Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
6.
Hästens utstyrsel.
Äfven sadelns form var i följd af de vexlingar, som
under tidernas lopp inträffade i vapen och krigssätt,
underkastad hvarjehanda förändringar.
Dess uppgift var från början helt enkelt att bereda
en sittplats, angenämare än sjelfva hästryggen. För att
denna uppgift skall fyllas, erfordrades två ting, en
beklädnad af hästens rygg, delvis af hans sidor, samt en
rem, som lagd om buken, gaf denna beklädnad nödig
stadga.
Redan tidigt sökte man betrygga ryttarens ställning
i sadeln genom att gifva denna uppskjutande kanter fram
och bak, som hindrade ryttaren att drifvas fram mot
hästhalsen eller bakut på länden. Redan vid midten af
1100-talet gjorde man skilnad mellan ett på hästryggen
hvilande täcke och en på detta täcke hvilande sadel, af
trä eller läder, som kunde hafva ganska höga och starka
fram- och bakstycken. Vi se detta af våra äldsta
ryttaresigill, t. ex. k. Karl Sverkerssons och jarl Birger Brosas;
å den senares sigill se vi bakstycket vid sidorna omböjdt,
så att det omslöt baksidan af kroppen. Dessa värn och
faran att glida i sadeln, hvilken framkallade dem,
motiverades af det förändrade stridssättet, i hvilket
lansföringen hade kommit att spela en framstående rol.
Lansstöten mera än allt annat kunde få ryttaren att vackla
i sadeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
