Sagan om Askungen / 10 (1890) Author: Ottilia Adelborg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

En kusk måste prinsessan också hafva! Äfven för den saken visste gudmodern råd.
Ännu en råttfälla måste Askungen undersöka. Hon fann der tre råttor, och gudmodern
utvalde bland dem den, som hade de längsta murrhåren. I samma ögonblick, som hon
vidrörde honom med trollstafven, sträckte han upp sig, och blef en den grannaste kusk,
med de väldigaste mustascher man ville se. — Raskt hoppade han upp på kuskbocken och
tyglade hästarne med en säkerhet, som om han aldrig i sitt lif gjort annat.

Men så fattades ändå lakejer. Gudmodern frågade om det fanns några kålmaskar i
trädgården. Sådana fanns det godt om! Askungen plockade sex stycken och gudmodern
förvandlade dem till lika många lakejer, klädda i det grannaste livré.

»Är du nöjd nu?» frågade gudmodern.

Visst var Askungen nöjd, fast inte hade hon just någon lust att fara på balen i sina
gamla sotiga kläder. Men det sade hon inte.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>