Sagan om Askungen / 16 (1890) Author: Ottilia Adelborg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Under den återstående delen af balen stod prinsen
försjunken i betraktande af den lilla glastoffeln. Maken till sko,
att vara liten och fin, hade han aldrig sett, och så förälskade
han sig mer och mer i den lilla skon.

Allt detta och mycket mera till berättade styfsystrarna
vid hemkomsten för Askungen.

Denna var utom sig af glädje och när den ena af
systrarna sade: »Tänk om du, Askunge, hade fått vara
med!» vände hon sig bort. Nu måste hon skratta.

Dagen därefter lät prinsen med pukor och trumpeter
utropa öfver allt landet, att han ville gifta sig med den, som
hade så liten fot, att hon kunde få på sig den lilla glastoffeln.

Nu ville alla flickor i landet gifta sig med prinsen, och
då kan man tänka sig att den lilla glastoffeln blef profvad
af både höga och låga. Prinsen for sjelf omkring med den
för att det skulle gå ordentligt till, men hur de unga
tärnorna klämde och jämkade med foten ville det aldrig lyckas
att få den på riktigt.

Den var för ohjelpligt liten och fin.

Ändtligen kom prinsen till den gård der Askungen bodde
med sina styfsystrar. Dessa gjorde sig så tvärsäkra på sin
sak. Glastoffeln skulle passa, antingen den ville eller ej.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>