Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trägaffeln, att han med förloradt öga blödande
rusade i väg inåt skogen.
När honan märkte detta, skyndade hon efter,
åtföljd af sin unge, som under striden skyddats
af »mor och far.»
»Efter dem!» skrek Sigurd, som nu upptändes
af begär att fullborda segern. »Genskjut
dem, så att de komma åt det håll, der kungen
och hans sällskap befinna sig!»
Genom den olycka, som björnhanen lidit,
hade hans flykt betydligt försvagats. Björnhonan,
som ej ville lemna honom i sticket, höll för den
skull jemna steg med honom och sin unge.
Detta gjorde naturligtvis att jägrarne ej hade
så stor svårighet att hälla sig i djurens fotspår.
I närheten af arbogaän gjorde björnarne
plötsligt halt liksom för att rådslå om hvad som
nu borde göras.
Björnhanen hade här förlorat så mycket blod
och i följd deraf så betydligt af sina krafter, att
han ej förmådde gå längre.
Den uppretade björnhonan vände sig då
mot Sigurd, men just som denne skulle sätta
sig i försvarstillstånd, hördes en stark röst
från sidan:
»Håll der! Kungen vill slås ensam med
nalle!»
Det var Hård, som uttalade dessa ord på
samma gång som han och kungen rusade fram
från sidan:
Sigurd drog sig för den skull tillbaka, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
