Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Fram nu,» skrek Karl Gustaf Hård och rusade
fram, men snafvade olyckligtvis och slog
pannan sa härdt emot en närliggande sten, att
han för ögonblicket mistade sansen.
Sigurd var dock lyckligare. Med ett par
språng stod han framme vid björnhonan och just
som hon lyfte ramen för att krossa den djerfve
konungens hufvud, rände Sigurd trägaffeln rakt
in i hennes öra.
Med ett ilsket brummande rusade honan upp
och vände sig mot den nye motståndaren. Men
i samma ögonblick stod också kung Karl i upprätt
ställning igen.
»Bra, min gosse», ropade han, under det han
blixtsnabbt upptog en pä marken liggande gaffel.
»Stå pä dig några ögonblick. Jag kommer
snart till din hjelp!»
Som Karl Gustaf Hård nu också vaknade
ifrån sin domning och skyndade fram, så blef den
farliga leken med björnhonan snart ändad.
Efter ett kort motstånd föll hon, spetsad på
trägaftlarne, hvarefter hennes unge, som också
försökte att komma undan, efter en kort stund
blef tillfångatagen.
Sedan björnarne blifvit lagde pä ett fordon
och Anders Persson, som var lifsfarligt sårad, äfven
blifvit omhändertagen af Sigurd, skyndade
jagtsällskapet tillbaka till det lilla rättaretorpet,
för att derifrån begifva sig till Kungsör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
