Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
marknaderna plägade »besöka» menigbeten, framhålla sina förtjenster om
riket och nyttan och gagnet af de åtgärder han till dess fromma vidtagit;
•och han underlät ej heller att i bjerta färger måla skilnaden mellan förr och
nu. Det vore dem alla, skref han, utan tvifvel veterligt, huruledes han bland
•dem alla icke annorlunda än som den helige Moses bland Israels barn
kristligen och väl handlat hade; de visste nämligen väl, huru det såg ut i riket,
innan han kom till regementet: de voro med rof, mord och brand och med
väldig krigsmakt alltid bekrigade och öfverfallna af den gruflige blodhunden
•och tyrannen gamle konung Kristiern, så att de hvarken på gods, lif eller
lefverne någon frid eller rolighet hade, utan deras hustrur, barn, fränder och
vänner och allt det som var i landet var försoffadt och utan all tröst, deras
legofolk, pigor och drängar, så ock deras boskap och få gingo både sent och
Arla bedröfvade och med sorger ut i marken efter sin näring och till sitt
Arbete, gårdar, hus, åkrar och ängar nödgades de låta ligga obrukade, oplöjda
-och osådda, med grämelse måste de se sina föräldrar, bröder, vänner och
fränder genom de förrädiska biskoparne och deras andliga anhang uppoffras
som en hop boskap den man slagta vill, såsom skedde allestädes i riket och
.synnerligen om långfredagen vid Upsala, så ock vid Vesterås, på Tiveden och
annorstädes. De voro då af alla menniskor öfvergifna, och ingen fans som
•dem frälsa eller rädda kunde, till dess Gustaf af Guds synnerliga kraft och
skickelse uppsatte sig med sin egen person och med en ringa makt emot
tyrannen och, kort sagdt, vann seger öfver honom och fbrdref honom och allt
hans anhang och derjemte de förrädiska biskoparne och sålunda löste dem
från all bedröfvelse och vedermöda och förde dem åter till välfärd, frid och
rolighet, »så att på denna tid, heter det, må både menniskoma och eder
boskap om morgonen tidigt med god frid uppstå och livar och en gå glad
till sitt arbete och näring; edra drängar och pigor gå utan sorg fredligen och
gladeligen ut i marken till sitt arbete, sammalunda komma de alla om aftonen
gladeligen och uti frid hem igen, alla berg. dalar, åkrar och ängar stå nu
öfver allt lustiga och väl tillflydda». För detta och annat borde de vara
konungen tacksamma; han hoppades, att han med Guds hjelp dem och allas
•deras fädernerike så förestått och väl menat, att han det både för Gud och
menniskor väl försvara kunde. Om riksens regemente skulle de derfor ej
bekymra sig, den omsorgen kunde de trygt lemna åt konungen. »Vakten I
•edra hus, åkrar, ängar, hustrur, barn, fä och boskap och sätten oss intet mål
före uti vårt regemente eller religionen; ty oss bör på Guds och rättvisans
vägnar och. efter allt naturligt skäl, att vi såsom en kristlig konung har
.uppå jorden eder och alla andra våra undersåtar bud och regler sätta skola
•och att I, så framt I undfly viljen vårt svåra straff och vrede, skolen vara
våra konungsliga bud underdåniga och lydiga både uti de verldsliga saker, så
ock i religionen.»
Det är en annan ton man här hör, än då konungen 1525 bad
dalkar-larne säga honom sin mening om tiden, då han borde rida sin eriksgata, om
skäl vore att han läte kröna sig, om han borde till rikets försvar ingå för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
