Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gerningar. Vid sidan af dessa foreskrifter gåfvos förhoppningar om snar
hjelp, men såsom vanligt följdes ej orden af handling, och det lilla
understod som slutligen gafs kom for sent. Emellertid gjorde Stålarm och hans
med-hjelpare hvad de kunde för att lyda sin konungs bud; och de nöjde sig dervid ej
med rustningar till forsvar. I januari 1599 öfverrumplade Stålarm Kastelholms
slott på Åland, och i maj oroade hans trupper kusten af Roslagen, medan Kurck
i en hastig vänduing öfverraskade och bemäktigade sig de fartyg och kanoner,
som Karls fogde samlat i södra Österbotten. Under sådana förhållanden
kunde man svårligen föreställa sig, att den framställning, som beslutits af
riksdagen i Stockholm, skulle röna större framgång än de förut gjorda, och
raed ständernas ombud följde derför en krigsstyrka, som omedelbart efter de
fredliga anbudens förkastande skulle skrida till våld.
Vid slutet af juli eller en af de första dagarna af augusti lemnade
hertigens flotta under befal af Joakim Scheel Stockholms skärgård, och redan
den 7 augusti var Kastelholm återtaget. Omkring en vecka senare mottog
man i åländska skärgården de finska befälhafvarnes afböjande svar på
anbuden om förlikning, och derpå delades flottan i tvenne afdelningar: medan
Scheel med den ena styrde mot Åbo, seglade hertigen sjelf längre öster ut och
landsteg den 17 augusti 1599 på något afstand från nämda stad. Han fann
emellertid snart nödvändigt att förena sin styrka utanför Abo, hvarpå Axel Kurck
med större delen af de finska trupperna drog sig inåt landet. Lemnande
Scheel att belägra Stålarm i Åbo, följde Karl efter Kurck, upphann honom
på vägen till Tavastland och skingrade hans styrka genom en het, ehuru
ej synnerligen blodig träffning den 29 augusti. Med återstoden af sitt folk
flydde Kurck till Viborg, men följdes ej omedelbart af Karl, som i stället gick
till Helsingfors och tog en del af finska flottan. Efter ett par veckors
uppehåll begaf han sig, sedan han från Stålarm i Åbo mottagit anbud om
dagtingan, sjöledes öster ut och landsteg den 21 september utanför Viborg.
Redan två dagar derefter voro staden och slottet i hans våld. Ungefär
samtidigt besatte Scheels trupper Åbo slott, och då äfven Ny slotts befälhafvare
kort derefter gaf sig, var Karl i böljan på oktober herre öfver hela Finland.
Segern åtföljdes öfver allt af afrättningar, så väl i Helsingfors och
Viborg som i Åbo. Deras rättmätighet ville Karl stödja derpå, att offren
voro gripna med vapen i hand till försvar för en konung, som stämplade
mot rikets väl, och till strid mot beslut, som rikets ständer i
öfverensstäm-melse med gällande lag hade fattat. Han synes ej hafva insett, att hans
motståndare kunde med olika uppfattning af, hvad troheten mot den
lag-krönte konungen kräfde förena samma känsla, som han sjelf hyste för
fosterlandets väl. Att hans blick skymdes af harmen öfver det sega motstånd,
han i Finland under flere år fått röna, är väl otvifvelaktigt, lika som den
omständigheten, att han äfven lät sin gamle fiende Klas Flemings oskyldige
son Johan Fleming undergå samma öde som de öfrige, ty värr vitnar om,
att den enskilda hämdlystnaden ej saknades bland bevekelsegrunderna till de
blodsgemingar, raed hvilka Karl fläckat sitt minne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
