Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkans första Dg aeller Jacobus och Petrus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der de bebodt, lemnade menskligheten irrande i det
djupaste mörker; deras regering ersattes genom stjerntydares,
spåmäns och undergörares. Himlen, lika stum, som det
menskliga samvetet, gaf ej mer några gudasvar; och de
philosofiska systemer, som borde tillfredsställa upphöjda
andars behof och låna dem vingar, mägtade till slut
blott ingifva dessa en djupare känsla af deras oförmåga.
Omgifven af konstens underverk och af vördnadsbjudande
minnen, krälade dock menniskan, utan tro, utan glädje
eller ljus i en «föraktlig förnedrings bojor, eller
öfver-lemnade sig åt mörka trolldoms besvärjelser, hvilka än
mera ökade den allmänna oredan. Inför dessa lefvande
ruiner, i detta sedernas, samhällsinrättningarnes och
tan-karnes fruktandsvärda kaos, hvem kan undra på att
ädla andar, hänförde genom snillets löften och kunskapens
lockelse, öfverlemnade sig åt en förtviflad scepticism, eller
snart öfvergåfvo deras ädlaste sträfvan för att försjunka i
den dystraste modlöshet.
På hvilket blad af menniskoslägtets historia vi än
kasta våra blickar, skola vi ej finna ett sorgligare
skådespel. Aldrig såg menniskan framför sig en dunklare
framtid; aldrig hade hennes hjerta mindre anledning att
öppna sig för hoppet. En hel verld i upplösning;
öfver-allt fiendtliga nationer, hos hvilka ett gemensamt slafveri
ej förmått släcka det gamla hatet; intet
fortskaffnings-medel som ej var långsamt, svårt eller farligt;
skenheligheten, svärmeriet, den gröfsta vidskepelse och den mest
förfinade scepticism täflande om ruiner, hvilka, enligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
