Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 1. De anspråkslösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A HB E T B T S HJ E LT A II.
Samma tanke har Lavoisier uttryckt i annan form. Den
store kemisten säger nämligen:
»Nationernas makt och styrka beror icke endast af
landets storlek och fruktbarhet, af dess folkmängd och
individernas rikedom och frihet. Nationernas makt bildas visserligen
af dessa element, men det tillkommer industrien att sätta
dem i verksamhet och af dem göra ett organiseradt helt.
Industrien är en civiliserad stats lif; utan industri skulle fälten
vara ouppodlade och betesmarkerna utan kreatur, utan industri
skulle icke fårens ull förvandlas till dyrbara tyg for vår drägt,
- med ett ord, det skulle icke finnas fabriker af något slag.
Men denna industri, som skänker lif och rörelse åt allt,
hämtar sjelf sin styrka från en första impuls, som gifves henne af
vetenskaperna.»
Detta är sant, men den industriella rörelsen sättes just i
verksamhet af de anspråklösa, simpla arbetarne, sådana som
den redlige och sträfsamme Germonprez.
I vår tid förstår man icke allenast att göra rättvisa åt
arbetets framstående hjeltar, utan äfven åt de obemärkta
soldater, som varit deras medhjelpare. De stora och de små
äro .solidariska med hvarandra, båda parterna förtjena
aktning och båda hafva lika väl fylt sin pligt, om deras värf,
huru anspråkslöst eller liuru vigtigt det än må vara,
utmärker sig genom ett samvetsgrant arbete.
»Den, som under sin lefnad planterat ett träd, har gjort
sig nyttig för sina medmenniskor», säger ett indiskt ordspråk.
Det är icke allom gifvet att göra stora upptäckter eller
att skapa mästerverk, men hvar och en kan under sin lefnad
plantera sitt träd, och utan att vara en stor man kan man
alltid förblifva en redlig man.
Den ryktbare Vauban, hvars historia vi snart skola
berätta, skref en gång till Louvois: »Fortuna har låtit mig
födas som den fattigaste adelsman i Frankrike, men till
gengäld har hon gifvit mig ett ärligt hjerta, så fritt från allt
slags svek, att jag icke ens kan uthärda tanken på sådant.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
