Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 3. Vetenskapsmän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke lyda», utropade Saint-Hilaire harmset. »Er armé intågar
här inom två dagar, – nåväl, då skall offret vara fullbordadt.
Vi skola bränna upp våra skatter, och ni må sedan göra med
oss hvad ni vill.» Hamilton förvånades öfver dessa manliga
ord. »Ja», fortfor Geoffroy Saint-Hilaire, »så skola vi göra.
Det är ryktbarhet, som I fiken efter, – nåväl, I kunnen
lita på att ihågkommas af historien, när I också fått bränna
ett bibliotek i Alexandria.» Hamilton hade förut uppmanat
sin general att afslå naturforskarens begäran, men blef na i
stället hans förespråkare och fick hans sak beviljad. ,
Nu offentliggjorde Saint-Hilaire resultatet af sina
forskningar och sina talrika monografier. Hans berömdaste arbete
är hans Anatomiska filosofi, hvari han utvecklar och förfäktar
sin märkvärdiga lära om den organiska verldens enhet,
enligt hvilket system det endast skulle finnas ett djur. Naturen
hade betjenat sig af en enda typ för alla organiska varelser,
de zoologiska arterna härröra från olikheter i form och hvarje
djur är en princip, som tar form i den sfer, der det är
bestämdt att utveckla sig.
Detta system bestreds kraftigt af Cuvier, som grupperade
i bestämda klasser de arter, som hans vän ville sammanföra
till enhet.
Som outtröttlig arbetare gaf Cuvier på intet sätt efter
för sin motståndare.
Rådsherren Pfaff skref en föga känd biografisk uppsats
om honom, hvari han skildrar den store naturforskaren sådan
han var 1787, då Pfaff gjorde hans bekantskap. Cuvier var
då endast aderton år.
»Cuvier var så fördjupad i sina studier, att han
försummade allt, som rörde yttre elegans. Hans magra, långlagda,
bleka och fräkniga ansigte var infattadt i en tjock man af
rödt hår. Han såg sträng och något melankolisk ut. Aldrig
deltog han i ungdomens nöjen, han såg ut som en
sömngångare, som icke märker eller beröres af hvad som försiggår
omkring honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
