Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 4. Industri-idkare och affärsmän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 ARBKTETS HJELTAR.
tarc hos kemisten Derosne, som insåg ynglingens begåfning
och öfriga goda egenskaper. Han tog honom snart till
uppsyningsrnan öfver arbetarne, sedan till verkmästare och
slutligen till kompanjon.
Derosne och Cail förfärdigade i början nästan uteslutande
apparater till destillering och renande af socker, men sedan
konstruerade de äfven myntpressar, metallbroar, lokomotiv,
maskin verktyg och lokomobiler. Derosne dog 1840 och Cail
blef ensam, föreståndare för bruket. Från verkstäderna vid
strandgatan i Billy utsändes sedan materielen till nästan alla
jernvägar. Efter republikens grundläggande 1870 stälde Cail
sitt stora etablissement med alla dess afdelningar till
styrelseris för nationalförsvaret disposition ; kanoner, mitraljöser,
lokomotiv med blindverk och kanonslupar trädde
ögonblickligen i stället för de drifvande maskinerna, och ända till sin
död, den 22 maj 1871, fylde den berömde industiidkaren troget
sina pligter som patriot. Han blef enhälligt saknad i sitt
fädernesland. Det händer ofta att läraren vid Chef-Boutonne
söker uppmuntra sina lärjungar genom att för dem framdraga
exemplet af deras landsman, som gick så långt genom arbete
och ihärdighet.
Vid verldsexpositionen 1855 hade Cail fått stora
hedersmedaljen och hans märkliga arbeten förskaffade honom äfven
hederslegionens riddarekors. Under kommunen drog han sig
tillbaka till sin egendom Plants, nära Ruffec, och uppgaf der
sin sista suck, men hans qvarlefvor fördes till Paris och
be-grafdes på Pére-Lachaise. Hans bruksanläggningar ärfdes af
hans barn och äro stadda i ständigt tilltagande blomstring.
De äro fortfarande en heder för den anspråkslöse, af bondslägt
födde arbetaren, som anlagt dem.
Det fins ett slags affärsmän, som man icke kan loforda
för mycket; de bidraga i högre grad än alla de andra till
nationens moraliska och intellektuella utveckling genom att
sprida de arbetares verk, som egnat sina lif åt sina
medmen-niskors upplysning. Vi mena bokförläggarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
