Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 5. Målare, skulptörer och musiker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Artisten stred mot hettan i några timmar, men sedan föll
han utmattad ner på sin säng och när han åter reste sig upp,
var elden så svag, att metallerna började hårdna. »Sedan
han af en granne fått en massa ekved, som legat att torka
mer än ett år, såg han snart elden flamma upp på nytt och
metallen lyste och gnistrade åter i smältugnen. Emellertid
blåste och regnade det våldsamt och han gjorde sig ett skydd
af uppstaplade bord, stycken af väggbonader och gamla kläder,
bakom hvilket han oupphörligt kastade ved i ugnen. Han
blandade upp de andra metallerna med tenn och rörde om
alltsammans, ibland med jernstänger och ibland med långa trädgrenar.
Slutligen fick han hela massan flytande. Strax derefter, just
när det kritiska ögonblicket nalkades, hördes ett åsklikt buller
och en förfärlig blixt fräste framför Cellinis ögon: det var
öfre delen af smältugnen som sprack och flög i stycken.
Metallen flöt, men den flöt icke tillräckligt fort. Cellini störtade
in i köket och tog der alla husgeråd af koppar och tenn, som
funnos, ungefär två hundra fat, kittlar och kastruller af olika
slag. Allt kastades i den flytande metallen.»
Så tillgick det vid Cellinis gjutning af Perseus, och man
skulle kunna göra en vacker jämförelse mellan honom och
Bernard Palissy, som kastade sina möbler på elden, för att
bränna sina lerkärl.
Om vi granska några målares biografier, skola vi lätt
kunna visa våra läsare, huru stor del arbetet haft i dessa
mäns framgång, som egnat sina lif åt konsten.
Det största af alla dessa snillen var Rafael, som föddes
i Urbino 1483. Hans far, Giovanni Santi, var en aktad
målare och hade, sedan han blifvit enkling, gift om sig med
Bernardina de Parte. Men detta äktenskap blef icke långvarigt,
Giovanni dog 1494, lemnande Rafael i den sjelf viska och
häftiga styfmodrens händer. Snart uppstod tvist mellan Bernardina
och Rafaels förmyndare, och dessa strider blefvo så allvarsamma,
att gossens morbror, Simone Ciarla, icke ville att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
