Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 5. Målare, skulptörer och musiker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 ARKETETS HJELTAR.
betraktade han uppmärksamt alla han mötte, spejande efter
karaktäristiska ansigten, och när han upptäckte något
särdeles egendomligt utseende, ritade han af det på sin tumnagel,
för att sedan kunna utföra det omsorgsfullare på papper.
Leopold Robert? den berömde skaparen tåLesmoissonneurs,
var son till en urmakare. Han föresväfvades under hela sin
bana af ett skönhetsideal, som han enligt sin egen åsigt aldrig
kunde fullt återgifva i sina arbeten. Man såg honom
oupphörligt retuschera sina taflor och han ville sällan låta dem
lemna ateliern. Deraf kommer det sig, att han efterlemnat så
få arbeten. Han använde icke mindre än fyra års oafbrutet
arbete på Moissonneurs. Han sade sjelf: »jag förlorar icke en
enda timme utan saknad, när jag kan få arbeta från dagens
början till dess slut. Jag arbetar icke af pligt, utan af
passion och jag känner mig så lycklig när jag får måla utan
afbrott! Under de sista timmarne af sådana lyckliga dagar
är jag alltid bäst disponerad.»
P^erre-Pa^d PrucThon var ett fattigt barn af folket och
blef sedan en stor målare, som det länder till evinnerlig ära
att ånyo ha bragt till heders hedendome,ns sagobilder,
snillrika allegorier och fina idéer. Han var trettonde sonen
till en vanlig arbetare, murarmästare i Cluny. Fadren dog
snart och lemnade barnen utan stöd. Och likväl
upptäckte Pierre-Paul vid fjorton års ålder oljemålningskonsten, som
Pascal upptäckte matematiken. Han uppfostrades
kostnadsfritt vid klostret i Cluny och såg der en mängd taflor, som
han strax fick lust att kopiera. Han tillredde färger af
växt-saft och gjorde en pensel af håren på en sadel, hvarefter han
började måla. Hans egendomliga foretag tilldrog sig bene»
diktinermunkarnes uppmärksamhet och de rekommenderade
honom hos biskopen i Macon. Den höge prelaten skickade
honom genast till ritskolan i Dijon, som förestods af M.
De-vosge, och Prud’hon arbetade så ifrigt att han vann det
pris, som Bourgognes landtdag utfäst. Denna framgång
förskaffade honom en pension, som satte honom i tillfälle att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
