Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 6. Författare, skalder och filosofer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CORNKILLti.
sina skodon, som voro alldeles sönderspruckna. Han satte
sig på en träbänk och jag satt bredvid honom. När gesällen
slutat lagningen, gaf han honom tre små mynt, som han hade
i fickan. Då vi kommo hem igen, erbjöd jag honom min börs,
men han ville hvarken taga den hel och hållen eller dela dess
innehåll. Jag grät öfver att ett så stort snille skulle vara i
sådan nöd».
Corneille förstod att höja sig öfver motgången, han
tillbragte nästan hela sitt lif framför skrifbordet, arbetande för
äran. Han hade enkla seder och vanor. Hans teaterhjeltar
voro alltid högst vältaliga, men hans egen konversation var
icke glänsande. Corneille skref sjelf:
>Jag har flytande penna och ordfattig mun.»
Cids författare uppträdde icke i salongerna. Man kan säga
om honom, att han arbetade på sina verk och icke på sina
framgångar. Han hade en verklig passion för studier. Sedan
han utfört sina mästerverk, ville han öfversatta De imitatione
Christi på fransk vers, och han fullfölj de, som han sjelf förklarar,
med mycken möda och stor tidsutdrägt, detta företag, som han
farm svårt och som han icke slutade förr än 165G. Arbetet
utgafs i trettiotvå upplagor. Det är nu glömdt, men det hade
fordrat oerhörda ansträngningar. Vi hafva nämt detta verk
som ett bevis på Corneilles arbetsförmåga. Nyss förut hade
han skrifvit Nicomedc, hans tjuguförsta pjes, och han hade
enligt sin egen uppgift redan då låtit uppläsa fyrtio tusen
verser på scenen. Man måste beundra hans kraftfulla snille
och den starka vilja, som alltid dref honom framåt.
Den l oktober 1684 dog den store Corneille, som han nu
med rätta kallas, i skötet af sin familj. Hans död väckte
intet uppseende, man läste i Dangeans tidning: »Fredagen
den femte dennes fick man i Chambord underrättelse om att
den hederlige Corneille är död.»
Men den hederlige Corneille hade i all sin högsinta
anspråkslöshet medvetande om sitt snille. Han sade med stolthet;
Mitt rykte är mitt eget verk allenast.
Hvem känner väl vårt värde bättre än vi sjelfva?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
