Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 6. Författare, skalder och filosofer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att vara stark och kraftig hade han blifvit mager, klen och
drömmande, »han liknade en Sömngångare, som sof med öppna
ögon.» Emellertid återfick han sina krafter i friska luften
och hans idéer ordnades så småningom. Redan då hade han
medvetande om sina anlag. »Ni skola få se», sade han till
sina systrar, »att mitt namn en gång blir berömdt», hvarpå
systrarna svarade: »lefve den store Balzac!»*) Hans
förståndiga reflexioner och djupsinniga anmärkningar väckte stor
för-våning hos hans mor och hos familjens vänner.
Ar 1814 kom han till Paris och afslutade der sina
studier. Han blef juris kandidat och licentiat. Han far ville
sedan, att han skulle blifva notarie. Det var föga lockande
utsigter for en ung man, som ville utmärka sig inom
vitterheten, att tillbringa sina dagar lutad öfver kontrakt eller
bo-uppteckningar. Balzac förklarade också rent ut, att han
ämnade skrifva, och då hans föräldrar icke kunde förmå honom
att ändra detta beslut, reste de från Paris, lemnande den unge
mannen att reda sig så godt han kunde på egen hand. Det
lilla underhåll, som de sände honom, kunde icke vara
tillräckligt for hans behof.
Vi göra här några utdrag ur ett bref från Balzac till
hans syster.
»Du ber mig redogöra för min hushållning och mitt
lefnadssätt, kära syster, och det skall jag nu göra. Jag har för
mamma berättat om mina inköp, men för dig skall jag omtala
en sak, som säkert kommer dig att rysa. Det är någonting
mycket värre än ett inköp, - jag har tagit en betjent! »En
betjent, hvad tänker du på, min bror?!» hör jag dig utropa.
Jo, det har jag gjort. Betjentens husbonde lider ofta både
af hunger och törst och har ibland icke ens vatten och bröd
att stilla den med, vi kunna icke ens skydda oss mot vinden,
sorn blåser in genom fönster och dörr, alldeles som Tulou blå»-*
ser på sin flöjt, ehuru icke alldeles så behagligt . . . .»
*) Madame Siirvilie, Bcilzac, s.a me et ses. oeuyres..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
