Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 7. Domare och rättslärde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164 ARBETETS HJELTAR.
qvällsvard och läste grekiska och latin. Helgdagarne gingo
vi i högmessa och aftonsång och roade oss den öfriga delen
af dagen med musik och promenader. Ibland åto vi middag
hos våra vänner, som bjödo oss oftare än vi fingo tillstånd
att komma, och egnade sedan återstoden af dagen åt våra
böcker.»
En så arbetsam ungdom borde naturligtvis bära frukt
och före sitt tjugonde år tog de Mesmes sin juridiska examen
i Toulouse. År 1552 blef han rådsherre i domstolen, som i
högsta instansen dömde i mål rörande alla slags utlagor och
afgifter till kronan, och sedan podesta i republiken Siena.
År 1570 skickades han med Armand de Byron till
Saint-Grermain för att underhandla med Hugenotterna.
Men under alla dessa sysselsättningar försummade han
icke att fortsätta sina studier. Han fick i uppdrag att hafva
uppsigten öfver »trésor des chartes» och Louise af Lothringen,
Henrik den tredjes gemål, tog honom till öfverintendent för
sitt råd och sitt hof. Han fick likväl snart afsmak för
intrigerna vid hofvet, lemnade sin höga befattning och lefde sedan
i tillbakadragenhet till sin död.
Mathieu Molés offentliga lifvar en ihållande politisk strid och
hans privatlif var mycket lärorikt. När han slutat sina
göromål, samtalade han gerna med sin familj och sina vänner.
Hans konversation var hvarken affekterad eller anspråksfull,
ehuru den endast vände sig omkring allvarliga ämnen. »Han
hade ett manligt och strängt utseende och ett stort skägg,
liksom alla domare tillhörande den förgångna generationen;
det var en vana hos honom att föra handen genom detsamma,
när han försjönk i tankar. Befolkningen i Paris hade gifvit
honom binamnet »storskägg». Till och med under upproret
ingaf hans stränga ansigte vördnad hos folkmassan.»
Hans största glädje var att förevisa sitt bibliotek, hvars
rika skatter han samlat genom stora ansträngningar. Under
ferierna vistades han i sin bostad i Champlatreux och fördref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
