Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 10. Politikens män
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220 ARBETETS HJELTAR.
Vi vilja gå tillbaka till sextonde seklet, till 1540. Detta
år föddes i Autun en gosse, hvars namn sedermera blifvit
liktydigt med ihärdighet och arbete. Detta barn var den
blifvande presidenten Jeannin, som genom arbete och förtjenst
tillvann sig icke allenast den högsta juridiska värdighet, utan
äfven de högsta politiska äreställen. En förnäm man ville en
gång förödmjuka honom genom att fråga hvems son han var.
»Mina egna förtjensters,» svarade han.
Hans föräldrar egde »mera dygd än rikedom». Sedan
han studerat juridik för Cujas, blef han advokat 1569 och
valdes 1571 till medlem af rådet i Bourgognes stater. En
rik borgare hade åhört ett af hans tal och blef så förtjust i
hans vältalighet, att han erbjöd honom sin dotter till hustru.
När det blef fråga om ekonomien, sade Jeannin, i det han
visade på sitt hufvud och sina böcker: »se här äro mina enda
rikedomar».
Under parisiska blodbröllopet deltog han i den konselj,
som hölls hos grefve de Charny för att öfverlägga örn kungens
bref och om grefve de Commartins instruktioner, hvilken
medfört befallning om hugenotternas död. Jeannin protesterade
ifrigt mot denna stränga dom. »Regenten», sade han, »ären
far för alla sina undersåtar, både de goda och de onda, och
man bör hoppas, att han snart skall röras till medlidande med
sina barn, eller hans med rätta uppretade sinne åtminstone
något mildras, såvida han får tid dertill.» Grefve de Charny
öfverförde detta yttrande till kungen, som först uttryckligen
förbjöd alla företag mot hugenotternas lif och egendom.
Denna goda handling förskaffade honom guvernörsembetet
vid kansliet i Bourgogne, och snart derefter blef han rådsherre
vid parlamentet i Dijon. I sitt embete visade han sig
kunskapsrik, klok och omutligt rättrådig. Han visste att »bästa
sättet för rättvisan att lära inse det rätta, är att tillsluta
båda ögonen och icke hafva något anseende till personen». Från
rådsherre upphöjdes han till president vid samma parlament
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
