Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 12. Filantropien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268 ARBKTKTiS HJELTAR.
räckligt inrotad och den motsatta bcrjelsen tillräckligt kufvad,
för att jag skulle kunna egna min uppmärksamhet åt andra
dygder.»
Benjamin Franklin var icke allenast ett mönster af dygd
och ojämförlig som filosof, han blef äfven en af den nyare
tidens mest framstående fysiker. I juni 1752 utförde han det
minnesvärda experimentet med den elektriska pappersdraken
och visade för första gången den identitet, som existerar
mellan åskan och gnistan i den elektriska maskinen. Hans
arbeten, experiment och teorier ledde honom slutligen till
uppfinningen af åskledaren, hvilken upptäckt skulle varit
tillräcklig att göra hans namn odödligt.
Ryktet om Franklin och hans uppfinningar spreds snart
i hela verlden och den fordne boktryckarelärlingen blef allmänt
hedrad och beundrad. Han var lika framstående politiker
som vetenskapsman. Han blef deputerad för de
engelsk-ame-rikanska kolonierna och försvarade ifrigt sitt fäderneslands
intressen. En lång tid var han bosatt i England, der hans
anseende och hans politiska roll växte för hvarje dag.
Benjamin Franklin slutade sin glänsande bana som de
Förenta staternas ombud i Frankrike.
Han kom till Paris i december 1776 och under sina
diplomatiska underhandlingar kom han i förbindelse med
Frankrikes store skriftställare och filosofer.
Voltaire lemnade Ferney vid åttiofyra års ålder för att
träffa Benjamin Franklin i Paris. Den vise från Filadelfia
presenterade sin sonson för patriarken från Ferney och bad att
han skulle välsigna honörn. »God and liberty (Grud och
friheten)», sade Voltaire och höjde sina händer öfver ynglingens
hufvud. »Detta är den enda välsignelse, som anstår
Franklins sonson».
Sedan vi nu sammanstält Voltaires och Franklins namn
i slutet af denna bok, vilja vi äfven af dessa stora män låna
några afslutningsord till densamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
