Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- På gamla dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På gamla dagar.
— Nu får du lof att berätta, bäste morbror, hur du haft
det, sedan vi sist sågo hvarandra. Det är tjugofem år sedan
dess, och jag var då bara en pojke. Men jag minns dig så
väl från ditt besök hemma hos oss, och jag har så många
gånger sedan dess tänkt på dig och undrat, om jag
någonsin skulle få se dig mera på den här planeten.
De hade just slagit sig ner i skuggan af en lummig lönn i
den vackra folkparken. Det var familjefadern och hans äkta
hälft, deras en flicka i konfirmationsåldern samt mannens en
systerson, en bondson och landtbruksarbetare på trettiofem
år, som kommit på besök i hufvudstaden och medförde färska
hälsningar från de båda männens gemensamma hembygd.
Gubben muttrar ett vänligt jakande svar i sitt gråa skägg.
— Jo, jag skall nog berätta.
Men han har visst svårt att få pratapparaten i gång. Han
väntar tydligen på att gumman skall hinna bulla upp den
medhafda förningen.
Det är en varm strålande försommarsöndag. Och hvarje
skuggig plats i den vidsträckta parken är upptagen af
liknande små sällskap, som flyktat ut från stadens kvalm att
njuta af frisk luft och grönska. Det är arbetarefamiljer nästan
allesammans, som vandrat hit med barn och blomma. De
allmänna parker, som staden upplåter, äro det enda
sommarnöje, som dessa kunna bestå sig. Och söndagen är den enda
dag i veckan, som de kunna få pröfva på en smula af
landtlifvets uppfriskande behag.
Gumman har nu fått fram kaffepannan ur handdukarna
och tidningspapperet. Pappersomslaget har hållit kaffet varmt
under den långa promenaden hemifrån, och nu doftar det
inbjudande från de fulla kopparna. Flickan dukar upp
skorporna och småbrödet på en servett, som hon pryder i hörnen
med stora röda pioner, hvilka hon fick af en läskamrat på
vägen.
— Jo, jag minns morbror så väl, återtar brorsonen, sedan
han smuttat på den rykande drycken. Morbror kom hem
till oss direkt från rysk-turkiska kriget med högra armen i
band efter ett sår från en granatskärfva. Jag läste sagor
med förtjusning den tiden, och morbror föreföll mig som en
hjälte i en saga. Det strålade för min fantasi af hemligheter
och äfventyr kring morbror, och jag bad morbror så ofta att
berätta om den stora världen därute, som jag aldrig sett,
men jag fick just inte mycket veta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:54:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/arbson/0334.html
