Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 8. Ett oförvitligt hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT OFÖRVITLIGT HUS
Hanna försökte flera gånger att tysta på Frans,
sä inte så, bad hon, du gör oss olyckliga. Tänk om
nån fick veta detta, att du förnekar Gud.
— Nä, sa Frans, det lagar jag nog så att ingen
får höra. Men ändå tänker jag att där är många
som funderar på de här sakerna, fast de inte har
fått besked.
— Nej, sa Hanna, det kunde hon då bedyra, att
ingen i hela socknen nånsin tvivlat på Gud. Men
som hon sagt det, steg ett barndomsminne upp för
henne, som legat slumrande i alla åren. Hon mindes
nu, att hon hört själva prosten säga, att han engång
tvivlat på Gud. Och mor hade sagt, att ibland tyckte
hon korset var tomt. Ack, ack, ack.
— Jo, det ska jag säga dig, ivrade Frans, att
det ser man på deras gärningar. Den som är
verkligen riktigt troende, på bibeln och helvetet och
straffet, om man inte uppfyller alla bud, den vore
väl en dålig affärsman, om en försakade en så stor
vinst som evig salighet och tog en så stor risk bara
för en usel småsak. Och hur många kan du räkna
upp, som inte sålt sin salighet för en liten tillfällig
vinst. Känner du någon, som inte är skojare? Så
där ser man nog vad gubbarna går och tänker i
all stillhet.
Och här kom Frans in precis på det, som Hanna
gått och grunnat på. Hur hade hon inte grubblat
till hon kunde bli från vettet, och nu kom Frans
med en förklaring som lät så enkel och trovärdig.
Om man satte av Gud, så blev alltihop bara det man
153
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
