Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väft sig in i mitt långa lif, lekts på allvar utan
skämt, lekts under det innerst något sutit
fruset till is, som aldrig tinat upp. Den tid
kommer, då man vågar språnget — ack, hvad är
det sedan värdt?
Nu känner jag kärleken, nu vet jag, hur
jag kunuat lära honom älska. Åh Gud, nu vet
jag, att honom älskade jag, sedan har jag blott
älskat kärleken.
Det fauns ingen nyfikenhet, ingen undran,
ingen jämförelse, ingen klarhet — när han var
i rummet, stod tiden stilla och rymden fyldes
af het, skälfvande luft, som stod stilla också
den, och äfven min själ stillnade i lyckosmärta
utan namn. Ingenting hade konturer, allt var
en vibrerande, tonfull massa, och jag gled —
gled emot min älskade. Hvem såg det icke
på mig! Att icke äfven han?! — men han
vågade väl ej — hvarför vet jag icke, jag vet ju
intet. Kanske såg han det icke ens, ty då
aningen om lycka grep mig, hisnade jag och
började leken, som af människorna fått så många
upphöjda namn, förstod ej det allvar, som bjöd
mig skynda att räcka ut mina händer, innan
tiden runnit ut.
Hvem mäter allvarsdjupet af att vi två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
