Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lucka, aldrig blef hon plötsligt naken, tom. Man
tyckte, att hon bar på något rikt och
hemlighetsfullt, att hon borde veta allt, förstå allt, hon var
aldrig oviss, trefvade aldrig, sade alltid: det tror
jag, det vet jag, det vet jag inte, det tror jag
inte. — —
Fru Linde hade rest sig för att gå och yttrade
med bortvänd blick:
— Mister Linde anger sig nu för kyrkorådet,
naturligtvis så — att andra skyddas. Sedan detta
är öfver, resa vi. Allt hvad jag kan, skall
göras, för att han inte afsäger sig prästämbetet.
Han får det icke, i längden skulle det döda honom.
Matilda brast i gråt.
— Fru Hjelm — sade amerikanskan stilla,
där hon stod i dansande morgonsken — jag kan
inte vara allt för honom, icke det ni är — nu.
Men det är ju ingenting att lefva på — bara det?
För första gången smög tvekande vädjan in
i all hennes klarhet och styrka och det värkade
tjusande. Hvad Matilda längtade att med sina
läppar vidröra detta luftiga, mjuka hår . . .
— Farväl fru Hjelm.
— Farväl.
Så gick pastorns hustru utan att räcka sin
hand. Det var icke tecken på ovänlighet men ett
bevis på, att de icke voro vänner utan endast be
kanta, som mötts och skilts.
Matilda satt kvar bedöfvad. Hon såg i
tankarna denna kvinna gå ut i solljuset. . . Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
