Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon tänker, att kanske går Erik där och
fördjupar sig mer och mer i funderingar på den
bekännelse, hon en gång gjort. Måhända önskar han
att dem emellan blefve slut. Ett besynnerligt ord
detta — slut. Hon ser det in i hvitögat — det
drif-ver blodet genom kroppen, det ger glimtar af ett
nytt, hvarom hon alls intet vet, nej, nej — kanske
en stor olycka — men dock något nytt . . .
Älskar hon ännu Linde?
Hon tänker på, hur han såg ut, på hans
leende, hans ögon, hans röst — eld vill arbeta sig
fram. Men då stryker en sval hand öfver hennes
själ och släcker glöden. Han är den kvinnans
make! Själfva den underliga friheten dessa båda
emellan kyler längtan.
Djupare än så har det ju icke varit . . .
När har det börjat detta hennes själs
lösgörande från allt, som varit, och dess uppgående i
en törst mer sugande än någonsin efter lifvet . . .
Lifvet själft som en stor lefvande gud, hvars
tillvaro hon anar med hvarje fiber? Hon vet det lika
litet, som hon vet när längtan efter himmelen en
gäng gjorde sitt intåg i hennes hjärta.
Men det kommer en dag, då hon tycker sig
stå på en tom scen, från hvilken skådespelarna
försvunnit.
Ada . . . Pryhl . . . han som var som en varm
luft omkring henne! — hennes rusande religiösa
förnimmelser . . . hennes korta strålande älskog — ha
icke alla dessa ting blott tjänstgjort som aktörer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
