- Project Runeberg -  Trollmark och andra berättelser /
8

(1907) [MARC] [MARC] Author: Hilma Angered-Strandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sade det mycket kort och tilläde, att den nog skulle
betalas kontant, sämre vore det icke ställt.

Om man nu tänker på en mängd av mörka moln,
vilka långsamt men säkert dragas åt sidan för att
lämna plats åt en stor, grann sol, skinande av alla
krafter på en klar himmel — då kan man se som i
en syn, hur alla ansikten klarnade, när mannens ord
hunnit rätt förstås. Vem kunde hava trott, att de
främmande voro så hederligt folk! Men för dessa
blev det en sann förnöjelse att ändtligen höra
skogs-bornas munläder sättas i gång. Böndernas tal började
mala runt i runt som ett knarrigt kvarnhjul, entonigt,
knappordigt men ihärdigt, så att det var svårt att
avbryta. — Jo, nog funnes skog, det gjorde det, skog
fanns, ingen fråga om det, men den var dyr. Ja,
minsann, man fick den icke för intet, liksom förr, inte, i
all sin tid hade de blivit lurade på skog, men nu
hade de fått bättre vett, det var säkert det, ingen finge
skog utan att betala. — Vem tänkte på sådant som
att icke betala, hörde de icke vad han sade? afbröt
skär-gårdsmannen — ville de bara vara så goda och kvickt
hala ut med priset? Ne-ej, det ville de icke, bönderna,
icke så där i en handvändning, ingen brådska vore
på färde, nog bleve man ense, när det gällde. Men
då främlingarna nu låtsade taga upp kärran för att
draga åstad till en annan marknad, måste de förstås
nämna en viss summa. Det skedde högst försiktigt
och under många dröjande och trevande blickar, och
väl var, att skärborna ställt sig så klokt, ty priset var
ju alldeles på tok. Icke vore han, köparen, en
snålvarg. — Gunås så visst, nej, bekräftade kvinnan, och
åter var det nära att de brustit ut i skratt. Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:13:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ashtroll/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free