- Project Runeberg -  Trollmark och andra berättelser /
12

(1907) [MARC] [MARC] Author: Hilma Angered-Strandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Olena hade ingenting medfört från förr. Antingen nu
tråkiga eller roliga minnen häftade vid de gamla
bohagstingen, så ägde de ett gemensamt fel: de voro
alltför välbekanta.

Det första nybyggarfolket företog den granna
höstdag de flyttade in var att ställa sig i dörren och blicka
ut, det vill säga rätt i skogen. De hade ju alltid varit
vana att se ut mot något. — Det här är som om en
vore nygift, sade mannen och log mot hustrun. —
Såge en bara havet, så trodde en kanske det, svarade
hon och sände honom ett ljust ögonkast. Han log
ännu mer och undrade, om hon allaredan längtade
tillbaka. — Pytt, längtade! hade han någonsin sett, att
hon brydde sig om havet? Det åbäket hade hon väl
fått nog av. Nej, detta vore som att börja livet i
andra ändan. — Ja, det märkvärdigaste är lugnet och
det stilla vädret, sade mannen, en behöver icke ängslas
för att folk skall drunkna och omkomma, en behöver
inte ligga och höra, hur det tjuter och ropar. Här
går en omkring lugnt och sover tryggt, en har^ bara
dig och vår Härre. — Ja, men allra roligast, att det
är så olika sjön — upprepade kvinnan. Därpå slog
hon plötsligt om och frågade, hur långt Pål kunde
se? Hon sprang in mellan träden, stannade och
ropade: Ser du mig? Och när han jakade till detta,
sprang hon ännu längre in, och alltjämt frågade hon,
om han såg henne. Till slut gjorde han det icke
Träden skymde. — Jag var ändå icke långt borta,
sade Olena. — Nu skall du gå, så står jag kvar och
ser efter dig. Det här var ju en riktig lek! Så
underligt att vara varandra nära och dock icke se varandra.
Havet — där kunde man icke gömma sig på hela

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:13:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ashtroll/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free