Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lor, milt röd av skogens blida vinterluft, hon bara
log över sin ensamhet och frihet och lät händerna
göra vad de helst ville. Och alltid ville de strö
massor av färskt granris över trappan och i kolidret,
tills där doftade som mitt i skogen. Alltid ville de
skura byttor och bunkar, pynta, feja, rusta och gnida,
ackurat som stundade varje dag en fäst. Men när
detta var gjort, och det gick som en dans, då ville
de icke göra något alls. Allra minst ville de arbeta
för den dagen man ännu icke hört om. Och Olena
lät händerna få sin vilja fram och lutade sig mot
dörrposten och tänkte på våren. Hon tänkte på den
med spänd väntan. Snön skulle smälta bort och
tuvorna sticka fram gröna som förr, bara klädda med
vita sippor, tusentals vita sippor, och fåglarna skulle
komma — allt detta visste hon. Men vad skulle
ske mer?
Ja, det fick hon icke veta, ty när våren äntligen
kom, vem hade då ro att fästa sig stort vid den?
Då längtade man ju bara efter sommaren, något stort
och lyckligt måste nödvändigt komma med
sommaren! Och tänk — som en dröm försvann också
den. Sommaren blev egentligen bara till ett oredigt
minne av jäsande värme mellan träden och en
myckenhet av mygg och otyg — utom förstås lättheten
att få föda. Olena kunde rent av flyga som på en
kanad isbana utför den blanka barrstigen och ned till byn
— det var det bästa av alltsamman. Där nere stannade
hon dock aldrig länge. Ty vad som än skiftade hamn,
hur nyfiket man än, när man nu om rnornarna
vaknade, kunde ligga och gissa och fundera på, om det
märkvärdiga väl skulle komma, när svalkan inträdde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
