Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trott, att här uppe fanns något annat än bara grönt
och vitt.
Och medan hon så försjönk i åskådande av allt,
som droppade och slokade och mörknade där inne i
höstdunklet, kunde hon plötsligt taga sig samman,
lägga armarna i kors över sitt fasta bröst och säga
trotsigt: Pytt — och så blåsa, som gällde det att
jaga undan en svärm besvärliga myggor. Pytt, pytt,
pytt!
Det var svårt att veta, vad hon menade. Om
detta uttryckte förakt, likgiltighet eller — —?
Löven på bergets aspar och björkar, som gulnat
och rodnat så käckt där ovan på toppen i solen, de
hade nu länge sedan fallit av, och blott mullgrå
kvistar riste som benrangel mot den färglösa himmelen.
På samma sätt hade det gått med Olena. Hon
liksom miste mer och mer sin färg. Hon visste
själv, att hon länge endast låtsat, att allt var sig likt
och som det skulle vara. Och att hon i stället
börjat gripas av en hemlig oro, som vore hon ett
stackars darrande lövträd, färdigt att härjas av vinden.
Det var den underligaste oro hon känt i hela sitt
liv, och hon förstod även dess orsak.
Egentligen var den så enkel.
Hon borde icke stå här i dörren och blicka in i
skogen!
Det var orsaken till den oro, som vaknat inom
henne, då det nya året begynt sin kretsgång.
Hon borde göra, vad alla kvinnor i skogsbygden
vid detta lag gjorde: köpa ull och en spinnrock och
en vävstol och sedan gå in i stugan, låsa dess dörr
fast, karda, spinna och väva för en ny vinter och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
