Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gingo hemåt, sågo de nu tydligt, hur skogen gick med.
Den promenerade runt, runt, och ideligen gledo
mörka skepnader ned över stammarna och försvunno
i kratten, som om brådska varit å färde. Man och
hustru tryckte sig utan ord samman. De förstodo
varandra.
Ja, efter den dagen nalkades det fruktansvärda
uppenbart. Det kom smygande på tåspetsarna, men de
hörde det gott. Tum för tum trängde det närmare,
det sågo de. Deras skrämda ögon och bleknade
kinder talade.
Och så det lekte med dem, likt katten med råttan,
innan leken blev till fullt allvar.
Fallna kvistar lågo där de aldrig legat eller borde
ligga och böjde sig plötsligt uppåt för att nypa om
deras kläder och kroppar. Grenar fläktade till och
slogo dem hårt och grymt i ansiktet, där de
sam-manhukade i kvällningen skyndade hemåt mellan
stammarna. Var det kvistar och grenar detta?! Å —
Pål och Olena visste nu besked. Levande, levande
var det alltsammans. Stod i förbund med snårens
skugglika skepnader, vilka beständigt schasade de båda
stackars människobarnen, tills de flämtande, med
pannorna täckta av kallsvett cch ögonen stela av fasa,
nådde ut i det öppna rödjet. Då skrek det gällt
inifrån dunklet och svarades vid brynet med ett
kvidande.
De voro överens alla dessa, som levde därinne.
Blott Pål och Olena stodo utanför. Därför hatade
man dem. Man rådslog om att fördärva dem. Alla
fienderna i skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
