Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Knappt hade han gjort denna iakttagelse, förrän han
återfick hela sitt unga mod. Han reste sig och gick
med säkra steg till dörren, ryckte upp den i ett enda
tag och steg in i stugan. Dörren lämnade han
vidöppen.
— Goddag — ropade han — jag kan hälsa er
båda så mycket från havet.
Och när han uttalat detta med en stämma, väckande
stark som en utomskärsvind, började han genast kasta
upp benen som en tokig lättmatros och dansa Sailor-boy
utåt golvet. Han gjorde det i sorglös uppsluppenhet,
alldeles som av ett infall han plötsligt fått. Hans
jättekropp tycktes fylla hela rummet, han stampade med
klackarna, så att det smattrade, och att se hans tunga
gestalt med händerna i sidorna knega och niga och
snurra runt kunde fått en död att kikna av skratt.
Men den unge mannen skrattade icke. Han vände ut
och in på ögonen och under alla dessa galna åtbörder
släpade han med djupaste allvar fram den ena
sorgmodiga visan efter den andra. »Jag far till sjöss, min
lilla vän» och »Kärleken och böljan», vågade sig
långsamt, på det allra äktaste tungomål, genom
rummet. Och alltsammans gjorde han varken för mycket
eller för litet av. Han gjorde det ackurat just så, att
den lilla stugan småningom fylldes med lukten av
tång och salt sjö.
Det var väl den underligaste syn stugans väggar
skådat.
Och vad tänkte Pål och Olena vid allt detta? Hur
förhöllo de sig?
När dörren så oförmodat slagits upp och solen med
detsamma passat på och i en bred flod vältat sig över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
