- Project Runeberg -  Trollmark och andra berättelser /
38

(1907) [MARC] [MARC] Author: Hilma Angered-Strandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

unge mannen, som besökt dem, att taga vara på deras
ägodelar. Om det var så, att något blev sålt, kunde
han skriva. Annars finge det vara, som det var.
Olena ville nu gå ned till havet, och Pål följde henne.

Så länge de ännu hade skogen i ryggen, gingo de
fort, fort, som rädda att bliva återförda. De sågo
sig aldrig tillbaka. De visste, hur mörk skogen stod
där bakom.

Men när de hunnit ned mot sluttningen, där heden
breder sig milsvitt, togo de varandra i hand och
saktade sin gång, vandrande långsamt med sänkta
huvuden. Lika rädda voro de nu för att blicka på det vida,
lika rädda för att insuga den besynnerliga luften, som
kom dem att darra så, att deras sammanslutna händer
försattes i en sakta gungande rörelse.

Ju högre solen steg, desto klarare strålade ljuset åt
alla sidor. Men deras ögon, vanda vid dunklet i skogen,
vågade icke skåda omkring. Vinden tog i deras kläder
och svängde dessa fladdrande hit och dit. Det
sjungande vinet fyllde dem med skräck och fröjd. Gråt
steg upp ur deras bröst. Men likt hemlösa vandrare
höllo de sina huvuden ödmjukt böjda.

Då ljöd i deras öron med ens ett mäkta stort brus
och dån. Och när de skyggt blickade upp, sågo de
havet. De stodo på fjordbackens krön, och vid deras
fötter vaggade havet, gnistrande blått i sol. Över dem
skar en mås genom den ljusfyllda luften. Den styrde
rakt ut till hafs. Och liksom hade åsynen af den
fulla härligheten varit mer, än de kunde bära, fäste
de sina tårskymda ögon vid den vita fågeln, så att
deras blickar genom hans långsamma flykt sakta drogos
dit ut. Plötsligt ropade Pål — ty han måste ju ropa nu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:13:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ashtroll/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free