Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fingret och bar den runt i salen. Hans minne för
kunders namn var kungligt, han skulle kunnat räkna
upp dem i sömnen, och var man fick svara för sitt.
Bönderna skrattade åt den beskänkta tosingen, de
kastade upp alla tio fingrarna i vädret och ropade, att
det vore kvinnfolkens sak och i varje fall måste
anstå, det gick inte så kvickt att få mynt, och den
som var så välmående kunde nog leva en bra stund
på hullet.
Med en besynnerligt omständlig varsamhet lade
Antonio ned var panna bredvid dess ägare. Han
försökte att dra munnen till något, som kunde gälla för
leende. Om han bara kunnat roa dem litet, Jesus
Maria att ingenting, ingenting fanns i huvudet. Det
kändes tomt som en ärtbalja. Han blev stående med
handen framsträckt, i värkligheten stirrande slött. Några
centesimi föllo i den. Antonios lediga fingrar lade
slantarna snabbt i sär — det var 30, och han skulle
ha 50. Bonden stoppade avgörande händerna i
byxfickan. Den ena efter den andra kom nu och lade
mynt på bordet, och Antonios fingrar bredde fort ut
dessa — mycket för litet, alltjämt mycket för litet.
Han stönade i nöd. I hans bultande hjärna
dansade som yrflingor ljuvliga ord, som fått honom att
hoppas, på något sätt tyckte han att de förvandlades
till bösskulor, som han jagade genom samtligas
skallar, men utan att läpparna kunde forma minsta grand,
farligt, mördande eller bara rättvist. Han endast stod
där mitt på golvet, nu med båda händerna räckta mot
dem — som mot ödet, mot livet, mot solen —
och pustade: — Jag är arm och fattig — gräs och
polenta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
