- Project Runeberg -  Trollmark och andra berättelser /
54

(1907) [MARC] [MARC] Author: Hilma Angered-Strandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

över, att hon frös. Men där han nu vankar fram med
händerna djupt nedstuckna i byxfickorna, ser han henne
livslevande för sig, just som hon försvann i allt det
vita och nog var hon väl för tunnt klädd för en färd
som denna.

Hur länge han stått bakom ladan till byns yttersta
gård och spejat ut, stampande för att kvarhålla
kroppsvärmen, vet han icke, men han tycker att det mer
än någonting annat liknar första dagen i cellen, så
långsamt går tiden. Och ju längre han betraktar
dessa omgivande gårdar och hus, där varje vinkel och
vrå är honom bekant, däss stoltare och kallare min sätta
de på sig, ackurat som ville de säga: gå din väg,
utböling, vad har du egentligen här att göra! En gång,
då en arbetssläda ryker förbi, hejdar han skjutsen och
frågar den för honom obekante körkarlen, om denne
icke sett en kvinna, dragande en kälke, en liten kvinna,
icke värst stor i kroppen, och som såg ut att hava
kommit långväga ifrån? Och då mannen skakar sitt
huvud och ljudet av bjällran snabbt åter dör bort, blir
luften för Hök med ens till ett stort, tomt djup, där
han på något sätt vill sjunka ned. Han stiger fram
bakom knuten och börjar mekaniskt röra benen
bygatan framåt, nästan utan att känna eller frukta
någonting. Av gammal vana håller han huvudet sänkt, och
ögonen, skuggade av den ludna mössan, löpa vilsna
åt alla sidor. Överallt är öde och tomt, knappt en
racka skäller. Först då Hök passerar den upplysta
handelsboden, ser han folk röra sig där inne —
kanske är det sådana, som överraskats av yrvädret och
gärna dröja kvar i värmen och lugnet, icke göra sig
brått med att åter gå ut i den stygga kvällen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:13:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ashtroll/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free