Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att man betydde något, att man var något i och för
sig, en, som av ingen annan kunde ersättas?
Tigande, utan känsla för ljuvheten av lagunens
sommarnatt, blickade de unga männen bort över den
livliga kanalen. I växande nöd ansträngde de sig
barnsligt att mana fram inre skaparsyner. De sökte
hålla fast dem, som man söker hålla fast de läjon,
troll och borgar, molnen bilda, men liksom dessa
veko alla fantasier undan, löstes upp och smälte in i
varandra, blevo till vad de voro, luft.
Då begynte det ringa i alla klockor. Borta från
Giudecca, från Venedig, från Maria Salute här norr ut,
från världens alla hörn buros till dem,
sönderhackande varandra som i ursinnig fäjd, gälla, dova, klara,
grova, bullrande, melodiskt sköna, i oredig yra
små-pinglande klocksånger, det var ett villt tumult av
stämningar som kappades om jordens själar.
Konstnärerna stego upp och gingo ända till kanten
av vattnet.
På den väldiga träbron rörde sig framåt mot
Giu-deccas helgedom II Redentore en skog av röda
facklor och gula vaxljus, som vickade och fladdrade för
den svaga brisen. Alltemellanåt kastade rökelsimman
från korgossarnas svingande kar ett fint flor över
prästornatens purpur, guld och ädla stenar, över
hostians blodröda täcke, buren främst i ledet, men då
alltsammans blixtrade fram fritt blev det till en sådan
glans, att alla andra ljuskällor sinade och hav och
land tycktes sjunka in i kvällsskuggorna.
Tåget skred långsamt fram över vimlet av farkoster,
och hunnen till Giudeccas strand, blottade biskopen
den gyllene kalken och steg med den uppför templets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
